• Matresor 05.06.2014 No Comments

    Förra årets sensommar åkte jag med en väninna till södra Frankrike. Mitt tips till er, om ni har möjlighet, är att inte åka mitt i sommaren. Det finns en del som tycker att det är jättehärligt med 35 C varmt i två veckor i sträck. Och visst det kan vara ok om man ligger nere vid havet hela dagarna och du har både svalkande vind och ljummet vatten att doppa kroppen i. Men om du ska vara lite mer aktiv och åka runt i Provence mellan byar och restauranger, så är september en jättebra månad.

    Tur i spel och mat

    De första dagarna spenderade vi i Nice. Det är hit man enklast flyger. Här finns massor av bra restauranger, Men det finns också flera trevliga ställen med möjlighet att spela casino på. Något jag är mycket road av. Egentligen är det casino på nätet som är min grej. De där regniga dagarna på landet kan jag inte med bästa vilja gå ut i skogen och plocka svamp. Då kryper jag hellre upp i soffan med datorn i knät och spelar casino ett par timmar. Hursomhelst så gick det bra för mig i Nice både på spel- och matfronten. Vi åt massor av god mat på de lite finare restaurangerna i staden.

    provence

    Provence 

    Men det var bilåkandet mellan byar och vingårdar som var resans absoluta höjdpunkt på resan. Provence är kuperat, grönt och vackert. Trots att det är så populärt att turista här, så finns det massor av genuinitet kvar. Till skillnad från utbudet i Nice, så sökte vi aktivt upp de mysiga små krogarna, där priserna var lägre än i Nice och rätterna var enklare. Men allting var tillagat med själ och råvarorna var från trakten. Känslan att sitta en ljummen kväll efter en fantastisk middag, ätandes den lokala osten och det lokala vinet. Oslagbart! //Maggan.

  • Tips 05.06.2014 No Comments

    Som ni kanske redan har förstått så finns det inget bättre för mig än att ta på mig mina stövlar, hänga svampkorgen på armen och spatsera ut i en sensommar- eller höstskog. Det kan låta som om det är rena himmelriket. Och det är det oftast. Men i detta himmelrike finns det faror och fällor som lurar förklädda i vackra former och färger. Nämligen de giftiga svamparna. För mig är det inget större problem att skilja mellan ätbart, oätbart och rent ut sagt livsfarligt längre. Men det fanns en tid då jag gick med svampboken uppslagen, nervös att få med mig gift hem till köket. Just det faktum att det finns giftiga svampar i skogen gör att en del inte ens vill ge sig ut. Därför tänkte jag redovisa lite kort om de vanligast giftsvamparna och hur ni känner igen dem.

    Vit flugsvamp Dödligt giftig svamp som kan förväxlas med champinjoner.

    Lömsk flugsvamp - Mycket giftig svamp. Dock lätt att känna igen då den heller inte liknar ätbara svampar.

    Gifthätting - Mycket giftig svamp som liknar den ätbara tofsskivlingen. Så om du ska plocka tofsskivling rekommenderar jag att svampboken får följa med på promenaden.

    Toppig giftspindling  – Mycket giftig svamp som liknar trattkantarellen. Till skillnad från trattkantarellen är den dock helt brun och är därför ganska lätt att undvika.

    Panterflugsvamp - Mycket giftig svamp som lätt kan förväxlas med den ätbara fjällskivlingen. Panterflugsvampen har vita prickar ovanpå. Den stolta fjällskivlingen har svarta prickar. Ett bra sätt att skilja dem åt.

    panter

    Jag hoppas att ni verkligen inte tvekar på att ge er ut i skogen. Lär ni er bara dessa sorter, jag gissar att ni känner igen den röda flugsvampen, så är ni säkra i skogen. Är ni ändå nervösa köper ni bara en svampguide. // Maggan.

  • Många av oss matintresserade slits mellan två kök. Du har det franska. Franska köket är det som fått mest uppmärksamhet i ett historiskt perspektiv. Många kockar världen över från länder utan samma starka mattradition som Frankrike har använt franska kokböcker och tradition som bas och inspiration. Många av de mer kända franska recepten är krångliga och innehåller många smaker. Den andra skolan, den som jag skulle säga mig tillhöra, är den italienska. I italien fokuserar man mer på skönheten i det enkla. Det italienska köket har internationellt sett vunnit mycket mark mot det franska. Paninin har blivit trendigare än baguetten. Italien som är en nyare nation än Frankrike är också mer uppdelad i matkulturen i de olika regioner som utgör landet.

    Kantarellen på macka

    Hade kantarellen varit en italiensk specialitet så är jag övertygad om att den oftast skulle tillagas på “mitt sätt”. Såhär lagar man kantarell på mitt sätt. Först tar man på sig ett par rediga stövlar och övriga kläder anpassade efter väder. Stövlar dock ett måste. Sen går man till sina allra bästa ställen med korgen hängandes på armen. Är förutsättningarna de rätta så hittar du skogens guld under de där ormbunkarna, där de brukar vara. Efter ett par timmar och med svampkorgen full, så sätter du dig på din uteplats och börjar putsa svamparna. Sen sköljer du dem mycket försiktigt och låter dem torka på gårdagens kulturdel från DN.

    svamp

    När svampen har torkat så sätter du på plattan på medelhög värme, lägger en rejäl klick smör och en skvätt rapsolja i pannan och häller ner dina nyligen plockade och skurna kantareller. När svamparna fått rätt krispighet och färg så kryddar du mycket försiktigt med salt och peppar. Rosta två mackor vitt formbröd och släng på en rejäl hög kantareller. Häll upp ett glas Barolo, italienskt vin, och bara njut. // Maggan.